Det är svårt att skapa en vana

Forskare beskriver ofta hur mycket fysisk aktivitet som krävs för att uppnå hälsovinster, medan människor i allmänhet är mer intresserade att få veta hur liten insats de kan komma undan med.

Vi som arbetat länge i branschen kan lätt se våra medlemmar som ”lata”. De verkar inte speciellt förberedda för insatsen som krävs för att genomföra en beteendeförändring i deras livsstil som långsiktigt skall leda till positiva hälsoeffekter. Som tränare och instruktör har man ett ansvar att uppmuntra och stimulera kunderna att genomföra hälsosamma, personliga beslut. Det gäller att locka istället för att tvinga fram en förändring.

Ett problem i vår bransch är att personalen på en anläggning inte har kunskapen och erfarenheten om hur en livsstilsförändring går till. Inom branschen ser vi det som en självklarhet att ta hand om sin kropp och får vi en kund framför oss förväntar vi att han/hon snabbt och ofta ganska radikalt skall ändra sin livsstil. Livsstilsvanor behandlas som om de vore akuta sjukdomar som man måste ta itu med så fort som möjligt. Problemet är att en stor del av den svenska befolkningen inte är intresserad av eller redo för en omställning i vardagen. Om en person inte är mentalt redo för en förändring kommer hon att misslyckas och slutar besöka anläggningen innan hon knappt hunnit börja.

Fem olika stadier inom beteendeförändringar

​En beteendeförändring skall ses som en process där det sker en gradvis förflyttning från ett problembeteende till ett hälsosammare levnadssätt. Vissa människor funderar inte alls på en förändring, vissa potentiella medlemmar överväger möjligheterna, medan andra redan har en välstrukturerad plan för hur man skall lyckas. Förändringar tar oftast månader eller år – inte timmar eller dagar. En påvisad effektiv modell som en hälsovägledare kan arbeta efter kallas den stadie-baserade transteoretiska modellen som börjades utvecklas redan 1983 och består av fem olika stadier (mer om modellen kan läsas i boken ”Motivation till motion”):

1. Förnekelse

2. Begrundande

3. Förberedande

4. Handling

5. Aktivitet

Denna modell attackerar stadier långt innan en människa är redo för handling (börja träna genom att teckna ett medlemskap) och förankrar därför beslutet om en livsstilsförändring på starka grunder istället för ett tvinga fram ett förhastat beslut som nästan alltid misslyckas. Som tränare måste jag veta att framgångsrik beteendeförändring innebär en successiv förflyttning genom olika stadier eller faser. Till sist leder förändringen fram till en varaktig förändring. Målet då man arbetar efter denna modell är kopplat till ”timing” för att ge rätt råd vid rätt tillfälle och att anpassa informationen och hälsovägledningen till kundens mognad för att gå igenom en förändring. 

​Förnekelsestadiet

Förnekaren – ”jag är inte regelbundet fysisk aktiv och funderar inte på att börja…”

Människor i förnekelsestadiet vill inte kännas vid att de har ett personligt problem. De funderar inte heller på att ändra sitt beteende inom en snar framtid. Deras förändringsbenägenhet är låg och de möter oftast råd om att börja träna med motstånd genom förnekelse, ursäkter eller försök att ”skämta bort” saken. De anser att nackdelarna med att börja med fysisk aktivitet väger tyngre än fördelarna. Oftast är de omedvetna om riskerna med en inaktiv livsstil samtidigt som de upplevda fördelarna med den nuvarande livsstilen är många.

​Begrundandestadiet

Begrundaren – ”jag är inte regelbundet fysisk aktiv men funderar på att börja…”

​Människor i begrundandestadiet har börjat inse att deras nuvarande livsstil kan vara ett problem. De skänker en tanke då och då med avsikt att uppnå en förändring i framtiden. Ett vanligt mål är att börja motionera inom sex månader. Tron på att de kan ändra sitt beteende kan växa ganska stark även om de inte beslutat sig för hur de skall ta itu med problemet. Under begrundandefasen börjar balansen mellan fördelar och nackdelar med att vara regelbundet fysisk aktiv att jämna ut sig även om nackdelarna ofta väger tyngst.

​Förberedelsestadiet

Förberedaren – ”Jag är inte fysisk aktiv men förbereder mig för att börja snart…”

Individer som befinner sig i förberedelsestadiet funderar starkt på att ta itu med problemet. Det är oftast kunder i denna fas som på något viss kommer i kontakt med gymmet. De förbereder sig mentalt genom samla på sig information, stärka sin motivation och utarbetar en personlig handlingsplan. Dessa människor kan nu se fler fördelar än nackdelar med regelbunden träning med vissa aktivitetshinder kan ses som besvärande (passar jag in, har jag verkligen tid, är det inte för dyrt?). Förberedaren tänker oftast starta med regelbunden fysisk aktivitet inom den närmaste månaden.

​Handlingsstadiet

Handlingstagaren – ”jag är regelbundet fysisk aktiv sedan sex månader…”

Handlingsstadiet utgör den aktiva starten på förändringsarbetet. Tidigare stadier har främst inneburit mentala förberedelser och förändringar. I handlingsfasen sätter individen sin plan i verket, tecknar ett medlemskap och försöker kontrollera sina nya aktivitetsvanor. Räknat från starten befinner man sig i handlingsstadiet under sex månader. När man nu går från ett teoretiskt tänkande till faktisk handling uppkommer ofta stora svårigheter och risken för snedsteg är stor. 

​Aktivitetsstadiet

Den aktive – ”jag är regelbundet fysiskt aktiv och har varit så längre än sex månader…”

Aktivitetsfasen representerar fortsättningen på förändringsarbetet från sex månader och framåt. Avsikten är att individen ska upprätthålla sin träning, göra vanan till en rutinmässig del av sitt liv och undvika återfall till inaktivitet. Risken för återfall är nu mindre, men fortfarande kan exempelvis en lättare förkylning innebära risker för återfall. I och med aktivitetsstadiet ingår den aktive i den grupp som regelbundet tränar och har lyckas före in denna aktivitet som en del av deras nya livsstil.

Genom att känna till de olika faserna i en beteendeförändring kan man som tränare, instruktör och hälsovägledare få mer förståelse för den stora utmaning som många av våra kunder står inför. Med denna kunskap blir vägledningen mer individanpassad och effektiviteten på hur vi bibehåller en aktivt tränande medlem förstärks.