Det känns som att det har legat och pyrt ett tag. Många har pratat om det och efterfrågat det. Nu har det startat – ett seriöst försök till att skapa en svensk branschstandard för personliga tränare. Jag pratar så klart om Friksvårdsföretagen Almegas licensiering, kallat FRISK. Jag är en av dem som välkomnar initiativet och i den här krönikan tänkte jag berätta varför, samt rikta lite kritik mot licensieringen (det skulle vara en dålig krönika om jag enbart var positiv, eller hur?).
I början var jag skeptisk
När nyheten om FRISK lanserades erkänner jag att jag till en början var skeptisk. Dels för att det har pratats om detta så länge utan att någonting hade hänt, och dels för att jag var skeptisk till att det verkligen skulle leda till någon faktisk förändring.
Min inställning till FRISK har dock ändrats och numera tror jag att detta är startskottet för en förändring inom den svenska träningsbranschen. I och med att stora kedjor som SATS, Actic och Fitness24Seven har ställt sig bakom detta och i första hand anställer personliga tränare som licensierats via FRISK så tror jag att allt fler kommer förstå värdet i denna licensiering. För att satsning av detta slag ska fungera måste branschen ställa sig bakom det, även om det innebär en övergångsperiod där samtliga aktörer (arbetsgivare, utbildningsföretag och personliga tränare) tvingas anpassa sig.
Räcker åtta veckor för att bli en bra PT?
Jag tycker att de riktlinjer som Friskvårdsföretagen Almega har satt upp för att bli licensierad via FRISK är helt rimliga, både i vad som krävs för att bli ackrediterad som utbildningsinstitut och vad som krävs för att bli godkänd på det praktiska provet.
Frågan i dessa fall är alltid hur mycket en personlig tränare verkligen behöver kunna för att kunna göra ett bra jobb? Vem har bestämt att det är åtta veckors heltidsstudier som räcker? Den diskussionen är knivig och här finns det vissa som anser att du behöver en högskoleutbildning för att klara dig och andra som anser att det i princip går ut på hur du är som person och att utbildningen då spelar mindre roll. Jag misstänker att sanningen ligger någonstans mellan arv och miljö.
Det är helt klart en utmaning att bygga en utbildningsplan som i alla lägen garanterar fullfjädrade personliga tränare. Men någonstans måste vi börja och jag säker på att dagens utbildningar kan ge tillräcklig grund för att kunna göra ett bra jobb som personlig tränare – särskilt om du är rätt som person.
Min största oro
Min största oro är huruvida FRISK kommer innebära en förändring i kvalitén på den utbildning som framtidens PT-studenter får. Utifrån vad jag har sett från utbildningsföretagens kursplaner har det inte behövt ske någon revolutionerande förändring för att möta de nya kraven från FRISK. Om branschen verkligen vill höja standarden på personliga tränare bör kraven på utbildningsföretagen sättas ännu högre. Annars riskerar detta att bara bli ett spel för gallerierna där faran är att jag som blir utbildad får betala för ytterligare en licens som inte ger mig mer kunskap, men som jag tvingas ta för att få jobba med mitt drömyrke.
Ansvaret ligger hos oss som jobbar
I och med FRISK har Friskvårdsföretagen Almega tagit ett första och viktigt steg mot att säkerställa att de som jobbar i framtiden har både de teoretiska och praktiska kunskaperna för att kunna göra ett bra jobb. Även om jag riktar en del kritik inser jag samtidigt att ansvaret för att lösa dessa frågor måste ligga på arbetsgivare, vi som jobbar inom yrket och företagen som utbildar personliga tränare.
Tillsammans blir vi starka och kan lyfta detta yrke till den nivån det förtjänar. Tillsammans gör vi skillnad både för våra enskilda klienter och för samhället!
Vad tycker du? dela gärna med dig av dina tankar på inlägget i våra sociala medier eller droppa mig ett mail på adressen nedan.
