Sedan 2013 har Atletic City Sportgym i Örebro byggts med en tydlig idé om vad ett gym ska vara. I Sweaty Business Podcast #189 möter vi Johan Stål – gymägare, entreprenör och tidigare landslagsman i amerikansk fotboll – i ett samtal om nisch, träningskultur och att driva en verksamhet som inte kompromissar.
I en källarlokal mitt i Örebro, där nattklubben Downtown en gång låg, driver Johan Stål i dag ett gym med tydlig riktning mot prestationshöjande och rå styrketräning. Miljön är starkt inspirerad av den typ av träningsanläggningar som idrottslag – inte minst inom amerikansk fotboll – själva vill träna i: tillsammans, med rätt utrustning och med fokus på att bli bättre.
Samtalet rör sig mellan bakgrund, affär och filosofi – men också kring vad som händer när ett gym aktivt väljer att inte försöka passa alla.

Från amerikansk fotboll till gymgolv
Atletic City Sportgym grundades 2013, men har sina rötter i en tidigare verksamhet i Örebro. Idén till gymmet växte fram ur Johans egen bakgrund inom amerikansk fotboll och influenser från träningsmiljöer i USA.
Ambitionen var från start tydlig: att bygga en plats där prestation står i centrum.
”Vi ville bygga någonting sånt här. Konstgräs, podier, tunga vikter.”
Till skillnad från många andra etableringar har gymmet också byggts utan externa konceptutvecklare eller färdiga mallar. All planering och utformning har skett internt – något som också präglat gymmets identitet över tid. Ambitionen var att skapa sitt eget strength & conditioning-gym, och den visionen kvarstår.

Ett högprestationsgym – på riktigt
Atletic City beskriver sig som ett högprestationsgym. I praktiken handlar det om att skapa en miljö där människor vill utvecklas – oavsett om det handlar om idrott, styrka eller personlig progression.
Samtidigt finns en tydlig avgränsning.
”Vi är för alla, men du ska vara beredd på att det kan vara livat.”
Det är en miljö där det får låta, där vikter släpps i golvet och där medlemmar peppar varandra. En råare, mer prestationsinriktad kultur än vad många gym i dag erbjuder.
Här finns också en tydlig koppling till fysträning för idrott – med utrustning och ytor som möjliggör allt från sprintarbete på konstgräs till tung styrketräning i rack och på podier.

Vett och etikett – när tonen också är en strategi
En av de mer uppmärksammade delarna av verksamheten är gymmets nedskrivna vett- och etikettregler.
Där många gym väljer att vara försiktiga med hur saker formuleras – av rädsla för hur tonen uppfattas – har Atletic City valt en annan väg. Här är reglerna tydliga, ibland spetsiga, men ofta med glimten i ögat.
Samtidigt vilar kommunikationen på något annat än bara formuleringar.
Det finns en ömsesidig respekt mellan medlemmar och personal, där relationen tillåter både tydlighet och humor. Det är också det som gör att reglerna fungerar i praktiken.
”Alla gym har ju de här reglerna egentligen. Vi valde bara att skriva ner dem.”
I vardagen innebär det också att personalen inte tvekar att säga till – något som i många större gymmiljöer blivit ovanligare.

Nischad utrustning och en tydlig känsla
Att vara nischad märks inte minst i utrustningen.
Här finns allt från Safety Bar-skivstänger, slädar, konstgräs, belt squat-maskiner till vertikalpress-maskiner – redskap som signalerar något annat än standardiserad gymträning.
Det handlar inte bara om funktion, utan också om känsla.
Den råa, prestationsinriktade miljön är en del av erbjudandet. För rätt målgrupp är det just detta som skapar värde.
Ett konkret exempel är gymmets 100-kiloshantlar.
”Nummer ett är ju för att det är coolt att ha.”
Men de fungerar också som ett mål – något att sträva mot för de som vill pusha sin träning.

Antidoping i praktiken
Frågan om antidoping är komplex – särskilt i en miljö där gymmet drivs som aktiebolag och inte som förening.
Samtidigt finns en tydlig koppling till idrottsrörelsen, inte minst genom den tyngdlyftningsverksamhet, Örebro City TyngdlyftningsKlubb, som bedrivs i lokalerna.
Arbetet sker i praktiken genom samverkan med polisen, som har tillgång till gymmet och genomför insatser vid behov.
”De har egen kod. De kan komma in när de vill.”
Det är en modell som bygger på närvaro och samarbete – och där Johan lyfter fram polisens arbete som en viktig del i att hantera en annars svår fråga.
Samtidigt kvarstår utmaningarna i att upptäcka och hantera dopning i en miljö där användningen blivit mer utbredd i samhället.

En kamp mot kedjor – med ett annat mindset
Som enskild aktör verkar Atletic City i en marknad där stora gymkedjor fortsätter att expandera.
Johan beskriver det som en pågående kamp – men också som något han är van vid från idrottsvärlden.
Att ge upp är inte ett alternativ.
Den inställningen präglar också hur verksamheten drivs vidare, oavsett hur konkurrenssituationen ser ut.
En avgörande faktor är enligt honom personalen.
Att ha en stabil, kunnig och närvarande personalstyrka – som funnits med under lång tid – är något han ser som en tydlig konkurrensfördel.
”Vi är ibland mer psykologer här än gymarbetare.”
Ett gym med själ
En återkommande beskrivning från medlemmar är att Atletic City har något som andra gym saknar.
Det handlar om mer än utrustning – det handlar om kultur, relationer och engagemang.
Medlemmar som hjälper till att laga utrustning, håller ordning på gymgolvet eller till och med kastar ut personer som inte hör hemma där.
Det är ett engagemang som byggts över tid – och som inte går att standardisera.

Nisch som strategi
Att vara nischad innebär alltid en risk. Men det innebär också möjligheten att skapa något tydligt – i en marknad där mycket annars ser likadant ut. Johan menar att det krävs mod att välja en egen väg.
”Någon måste ta steget.”
För Atletic City har det inneburit att bygga ett gym som inte försöker vara för alla – men som för rätt målgrupp blir desto mer relevant.
Lyssna på avsnitt 189
Sweaty Business Podcast #189 är ett samtal om att driva gym med tydlig riktning, om balansen mellan nisch och tillgänglighet – och om vad som krävs för att bygga en verksamhet med både identitet och lojalitet över tid.
Lyssna på avsnittet där poddar finns – eller direkt via Sweaty Business.


















