En ny rapport från Riksidrottsförbundet avslöjar att kostnaderna för barns och ungdomars idrottande har ökat med 68 procent sedan 2009. Föräldrar betalar i genomsnitt 9 400 kronor per år för sina barns huvudidrott, vilket motsvarar cirka 800 kronor i månaden. Denna utveckling väcker oro över idrottens tillgänglighet och dess framtid.
”Idrott ska vara öppen för alla”
Anna Iwarsson, ordförande för Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna, betonar vikten av att agera för att motverka kostnadsökningen:
– Vi vill ha en idrott som är öppen för alla. Det är oroväckande att idrottens kostnader ökar i jämförelse med kostnadsutvecklingen i samhället i stort. Vi behöver ta det på största allvar och göra det vi kan för att hålla nere kostnaderna, säger hon.
Rapporter belyser utmaningar
Två rapporter presenterades i slutet av 2024: ”Smakar det så kostar det”, som analyserar kostnadsutvecklingen inom 12 idrotter mellan 2009 och 2023, och ”Barn- och ungdomsidrottens prislapp”, som kartlägger de huvudsakliga kostnadsdrivarna inom tre idrotter. Forskningen visar att kostnaderna varierar kraftigt mellan idrotter, med ett spann på 5 000 till 25 000 kronor per år beroende på idrott.
Krister Hertting från Högskolan i Halmstad och Stefan Wagnsson från Karlstads universitet, som ligger bakom ”Smakar det så kostar det”, beskriver utvecklingen:
– Det vi tydligt kan se är att kostnaderna för barns idrottande har ökat markant, där de nästan har fördubblats sedan 2003. Om den här utvecklingen fortsätter finns en risk att det blir ännu svårare att attrahera och behålla barn och ungdomar inom idrotten, särskilt från familjer med begränsade ekonomiska resurser.
Valuta för pengarna, men till vilket pris?
Trots de stigande kostnaderna upplever 94 procent av föräldrarna att de får valuta för pengarna. Samtidigt säger 78 procent att idrottandet är kostsamt, och 66 procent vill inte kompromissa med kvaliteten för att minska utgifterna. Detta gäller oavsett hushållens inkomstnivåer.
Forskningen pekar på flera faktorer bakom kostnadsökningen, som professionalisering och kommersialisering av barn- och ungdomsidrotten. Resor, träningsavgifter, utrustning, läger och cuper utgör de största kostnadsposterna. Dessutom har andelen barn som deltar i extraträningar eller individuella träningar fördubblats sedan 2015.
Vem bär ansvaret?
Enligt Ola Segnestam Larsson från Marie Cederschiöld högskola finns ett behov av tydligare ansvarsfördelning:
– Studien visar att det är lite oklart vem som ska ta ansvar för kostnaderna för barns och ungdomars idrottande. Ofta hamnar ansvaret på utomstående. Detta kan göra det svårare för vissa barn och ungdomar att delta i idrott och går emot idrottsrörelsens mål om att alla ska kunna vara med.
Framtidens idrott: En fråga om inkludering
Rapporterna belyser att idrottsrörelsen själv kan och bör ta ett större ansvar för att hålla kostnaderna nere. Att förstå nuläget är avgörande för att kunna hitta lösningar framåt. Med stigande kostnader och ökad kommersialisering riskerar idrott att bli en klassfråga snarare än en inkluderande verksamhet. Frågan om hur man gör idrott tillgänglig för alla barn och ungdomar är viktigare än någonsin.
