Debattinlägg: ”Träningsbranschen behöver ta ett större ansvar”

Detta är ett läsarinlägg skrivet av Jonas Bergqvist som är föreläsare, utbildare & coach inom evolutionär hälsa och funktionsmedicin.

Det är väldokumenterat och välkänt att regelbunden träning har positiv effekt på det allmänna välbefinnandet, men också en förebyggande effekt på flera livsstilsrelaterade symtom och sjukdomar.

Den sistnämnda förebyggande effekten är däremot på flera områden inte så stor som många gånger påstås. Jag menar att träningsbranschen behöver ta ett större hälsoansvar.

Den behöver tillsätta utökad kompetens och utveckla sina affärsmodeller till att också inbegripa helhetshälsa. Jag menar att det inte bara är någonting önskvärt utan också nödvändigt om träningsbranschen – förutom att vara en upplevelseindustri – också säger sig värna kundernas hälsa och vilja vara en aktör för en bättre folkhälsa.

Jonas Bergqvist

Sedan 1970-talet har insjuknande i cancer, metabolt syndrom, autoimmunitet, psykiska ohälsa, IBS, trötthet ökat dramatiskt. Till exempel har insjuknandet i cancer ökat 142 % mellan 1970 och 2017 och förväntas öka ytterligare 45 % fram till år 2030 (Rapporten ”Cancer i Sverige – Registerdata över förekomst och dödlighet 1970–2017”, Regionalt cancercentrum i samverkan, Januari 2020). Ytterligare ett exempel är att de cirka 160 000 människor som har demens i Sverige idag antas öka med 25 % till 200 000 människor till år 2030 (Socialstyrelsen, 2014).

Under 1980- och 90-talet växte gym och andra träningsföretag fram. Idag sysselsätter träningsbranschen flera tusen antal individer. Ungefär 2 miljoner svenskar har ett medlemskap på ett gym eller träningscenter och gymmedlemskap omsätter runt 8 miljarder kronor varje år (källa: Almega Friskvårdsföretagen Branschdag, 2022).

Ändå försämras folkhälsan.

Det kan naturligtvis hävdas att de människor som får livsstilsrelaterade symtom och sjukdomar inte är de som tränar regelbundet på gym. Samtidigt som det åtminstone delvis kan finnas en sanning i det så går det nog ändå enkelt att konstatera att majoriteten av de som regelbundet tränar är måna om sin hälsa och vill förstå vilka hälsoinsatser som leder till störst effekt.

Regelbunden träning har en sjukdomsförebyggande effekt, men denna effekt är på flera områden överdriven. För viktminskning gäller exempelvis att träning är gram och kost är kilogram. Faktorer som generellt sett ökar risken för livsstilsrelaterade symtom och sjukdomar mer än fysisk inaktivitet är bristfällig kosthållning, näringsbrister, och för stor mängd stress i förhållande till återhämtning. Ett helhetsgrepp om människors hälsa innefattar ett brett spektrum av områden som kost, näring, fasta, återhämtning, träning, relationer, mental hälsa och emotionell hälsa etc.

Friskvårdsbranschen i stort är i mångt och mycket lika fragmenterad som sjukvården. En kund kan få högkvalitativ träningsvägledning av en kompetent tränare, men i det sammanhanget sällan professionell vägledning, information eller verktyg för helhetshälsa. Det kan jämföras med en patient inom sjukvården vars kardiolog ser till hjärthälsan och ortoped till skelett- och ledhälsan.

Vad orsaken är till denna fragmentering är en intressant frågeställning, men inte föremål för djupare analys här. Motsatsen till det fragmenterade är det holistiska synsättet, eller utryckt i medicinska termer, det systembiologiska synsättet där helheten är större än summan av de ingående delarna.

Samhället är fast i en situation där vi debatterar mer hälsa än någonsin, där fler och fler resurser läggs på hälsa, fler och fler tränar på gym, men där samtidigt insjuknandet i livsstilsrelaterade symtom och sjukdomar ökar. För att komma ur denna situation behöver vi lyfta fram de verkliga orsakerna till insjuknande.

Det finns en ypperlig chans för många träningsföretag att utveckla sin verksamhet genom att utöver att säkerställa kompetens inom träning och rörelse också säkerställa kompetens inom kostrådgivning, hälsocoachning, stresshantering, mental hälsa och olika kombinationstjänster för ett helhetsperspektiv. Denna utvidgning av kundomhändertagandet bör byggas in i affärsstrategin och i affärsmodellerna på allvar. På vissa håll görs detta redan idag, men det finns många fler steg att ta. Jag menar att det inte bara är någonting önskvärt utan också nödvändigt om träningsbranschen – förutom att vara en upplevelseindustri – också säger sig värna kundernas hälsa och vilja vara en aktör för en bättre folkhälsa.

Personligen står jag för en hälsofilosofi bestående av ett evolutionärt och funktionsmedicinskt synsätt på en vetenskaplig grund. Jag har inte träffat på ett sanningsfundament lika brett och resultatorienterat som denna filosofi och det träningsföretag som förankrar denna filosofi i sin affärsstrategi och i sina tjänster skapar mycket goda resultat hos sina kunder.

Vi har länge pratat om denna önskade utveckling. Så varför sker det inte? Och om det sker, så varför i så långsam takt? Saknas kompetens? Saknas kultur? Saknas validerade hälsomodeller? Saknas affärsmodeller? Saknas verktyg för att lära kunderna efterfråga andra typer av hälsotjänster?

Vad tror ni?

Jonas Bergkvist är vd och grundare av Paleo Institute.