I veckan kom en artikel om hur fysisk aktivitet kan hjälpa till att motverka allvarliga följdverkningar av Covid-19. I princip samtidigt kom en rapport från Folkhälsomyndigheten om hur pandemin har påverkat folkhälsan i Sverige (till stor del negativt). I denna krönika delar jag med mig av mina tankar kring denna paradox, men ger även en uppmaning till alla er där ute. Vi behövs mer än någonsin, nu gasar vi!!!
Jag läste igenom rapporten från Folkhälsomyndigheten och det som stod var väl egentligen ingen nyhet. Det som oroar mig är att fysisk aktivitet fortsätter att minska medan stillasittandet ökar till följd av restriktioner, hemarbete och distansstudier.
Det oroar mig dels på kort sikt då fysisk aktivitet verkar vara en faktor för att undvika allvarliga följdverkningar av Covid-19. Men främst oroar det mig på lång sikt!
Alla som arbetar med träning i vårt avlånga land kommer säkert hålla med mig om att majoriteten av klienterna vi jobbar med har en större utmaning i att skapa vanor och rutiner för träning än att lära sig hur man gör ett knäböj eller ställer in en spinningcykel.
Jag och mina kollegor har kämpat med att få igång våra klienter, att hjälpa dom i resan till kontinuerlig träning samt att få våra klienter att bli ”träningsmänniskor”. Det jobbet handlar till viss del om det fysiska arbete dem gör, men främst om den mentala resan det innebär att välja ett träningspass istället för en kväll framför Elitstyrkans hemligheter på tv.
Min oro…
Min oro är även att pandemin knuffat våra framtida klienter ännu längre bort från träningens fantastiska värld. Min oro är att alla som jobbat hemma, blivit permitterade eller ännu värre förlorat jobbet har skapat vanor där regelbunden aktivitet inte finns med.
Min oro är att vi har en generation av ungdomar som inte har rört sig regelbundet under ett års tid och därmed inte byggt vanor av att motionera.
Jag är orolig eftersom det är dessa personer jag träffar vecka ut och vecka in. Jag har sett så många som har haft det svårt och som aldrig sett träning som ”sin grej” eller ens förstått vad de över huvud taget ska med motion till.
Jag är orolig att dessa klienter, de som verkligen behöver komma igång och som skulle lyfta vår blytunga statistik om ohälsa, får sämre förutsättningar att boka ett första träningspass.
För när klienterna väl har bokat en konsultation eller en introduktion till gymmet så har de gjort det värsta arbetet. Då har de alltså kommit fram till att de faktiskt behöver hjälp, samlat mod och energi att faktiskt tagit första steget.
När de väl är i våra trygga händer har vi ju chans att påverka deras beslut, hjälpa dem överkomma motgångar och stötta dem i eventuella bakslag. Det är tiden innan de kommer till oss som är tuff, det är tiden innan de kommer till oss som jag är rädd för ska bli ännu värre nu.
Optimistisk!
Ni som läst mina tidigare krönikor vet att jag alltid ser glaset som halvfullt, så även här. Min känsla är att allt fler fått upp ögonen för hur viktigt regelbunden motion faktiskt är. Jag har även känslan att fler och fler förstår att leva ett hälsosamt liv inte handlar om att träna tills jag spyr, köpa tights som kostar mer än en dyr middag på restaurang eller dricka konstiga pulverdrycker i tid och otid. Min känsla är att folk där ute börjar fatta att promenaden jag tar ger mer än gympasset jag inte gör.
Tyvärr är medvetenhet kring hälsa inte synonym med att folk faktiskt tar beslutet att börja träna. Det är där vi kommer in i bilden. Låt oss fylla våra sociala medier med uppmaningar om enkla strategier för att få in träningen i vardagen, statistisk på hur effektiv cykelpendling faktiskt är och tips på enkel träning att göra hemma! Sprid ordet till era befintliga klienter och medlemmar, uppmuntra den korta promenaden och det medvetna valet att stå en stund under arbetsdagen. Fyll alla runt oss med så mycket rörelsepepp att de helt enkelt inte kan sitta ner! Ingen ska komma undan vårt budskap – det är viktigt att röra på sig, och det är enkelt att röra på sig!
Tillsammans mot ett friskare Sverige! Nu gasar vi!!!
//Patrick Rapp
