Trots en stark vilja att röra på sig, upplever många kvinnor att fysisk aktivitet är svår att få till i vardagen. En ny rapport från Tjejzonen och Vårruset, ”Kvinnorörelse 2025”, visar att hinder som tidsbrist, trötthet, prestationskrav och ekonomiska faktorer står i vägen – vilket i sin tur påverkar kvinnors psykiska hälsa negativt.
Träning förknippas med stress – inte välmående
Rapporten bygger på en Sifo-undersökning där det framkommer att 76 procent av kvinnorna önskar att de kunde vara mer fysiskt aktiva. Den främsta anledningen till att det inte sker? Tidsbrist och trötthet. Men det är inte hela bilden.
Fysisk aktivitet kopplas i hög grad till stress och prestationsångest – särskilt bland yngre kvinnor. Nästan hälften av kvinnorna i åldern 18–34 år känner press kring sin träning, vilket kan göra att man väljer bort den helt. Även rädslan för att bli dömd för sitt utseende är ett hinder – 15 procent av unga kvinnor uppger att de undviker fysisk aktivitet av just den anledningen.
Sociala medier spelar också en roll. En femtedel av kvinnorna påverkas negativt av hur fysisk aktivitet porträtteras digitalt – vilket kan bidra till en känsla av otillräcklighet snarare än inspiration.
Ekonomiska skillnader påverkar aktivitetsnivån
En annan tydlig trend är kopplingen mellan inkomst och fysisk aktivitet. Kvinnor med lägre inkomster är i genomsnitt fysiskt aktiva 37 tillfällen färre per år än de med högre inkomst. Här pekar rapporten på att även kostnader och tillgång till träning påverkar möjligheten till rörelse.
”Kostnad och tillgänglighet är viktiga faktorer för jämlikhet och hälsa, men vår undersökning visar på ett annat komplext problem: en träningskultur och en syn på fysisk aktivitet som inte känns välkomnande för alla,” säger Lotta Lindblom, evenemangschef på Marathongruppen som arrangerar Vårruset.
Rörelse måste bli något annat än prestation
Det finns dock hopp. Mer än hälften av kvinnorna förknippar fysisk aktivitet med glädje – och insikten om rörelsens positiva effekter på det psykiska måendet är stor. Nyckeln ligger i att skapa förutsättningar och miljöer där rörelse inte upplevs som ett krav eller ett mätbart mål – utan som något naturligt och lustfyllt.
”Vi behöver påverka förhållningssättet till rörelse, till att vara mer som ett flöde i vardagen, och inte något som ska presteras och bockas av,” menar Lotta Lindblom.
Rapporten innehåller även konkreta åtgärdsförslag för att främja fysisk aktivitet hos kvinnor och tjejer. Erika Steorn, generalsekreterare för Tjejzonen, understryker vikten av att se det ur ett strukturellt perspektiv:
”Tjejer och kvinnor har helt enkelt inte samma förutsättningar att vara fysiskt aktiva. Eftersom vi vet att fysisk aktivitet är en viktig komponent i en god psykisk hälsa får detta tyvärr effekter på flera plan. Vi behöver belysa den strukturella faktorn i detta och synliggöra vilka aktörer som kan bidra till förändring.”
Länk till rapporten.
