För ett tag sedan skrev Björn Johansson en krönika om att vi bör skapa en PT-remiss. Alltså ett sätt att ta vara på den unika kompetens vi personliga tränare har, och kan komplettera det som sjukvården erbjuder. Den här krönikan handlar om just det; varför en PT-remiss är en bra idé och vad mitt skrå kan bidra med.
Larmrapport efter larmrapport publiceras kring svenskarnas skenande ohälsa och enbart hjärt- och kärlsjukdomar beräknas kosta Sverige cirka 60 miljarder per år. 35% av de fallen beräknas vara orsakade av våra levnadsvanor, alltså i runda slänger 21 miljarder som vi skulle kunna hitta på roligare saker för om vi hade ett system för att förhindra och förebygga ohälsa. För det är ingen hemlighet att det alltid är billigare att förebygga än att reparera i efterhand, den regeln gäller oavsett om det handlar om att producera bilar, jobba med ergonomi på kontor eller folkhälsa på nationsnivå.
Varför är vi en faktor att räkna med när ohälsan ska förebyggas?
Jag var tidigare föreläsare på en personlig tränar-utbildning och har genom åren träffat hundratals blivande tränare som alla har ett par saker gemensamt. Tränaryrket är ju (tyvärr) inget man går in i för att bli miljonär eller ha behagliga arbetstider. Majoriteten jag mött har velat bli personliga tränare för att göra skillnad och för att de älskar att se andra lyckas. Om ni i sjukvården väljer att ta vara på personliga tränare får ni med andra ord tillgång till personer som inte kommer ge sig förrän patienterna har nått sina mål och som brinner för att hjälpa till och skapa förändring.
Vad kan vi som personliga tränare erbjuda sjukvården?
Om du jobbat som personlig tränare ett tag betyder det per automatik att du är van att jobba med människor. Dessutom olika sorters människor som beter sig annorlunda och vars förhållningssätt till saker skiljer sig åt. Om du jobbat som tränare vet du att det inte går att förklara hur man gör knäböj på exakt samma sätt till alla klienter och du vet att alla inte tar till sig feedback på samma sätt.
Om sjukvården väljer att ta vara på alla personliga tränare skulle de med andra ord få tillgång till personer som verkligen kan skräddarsy både upplägg och genomförande utifrån personen som står framför dem. Dessutom skulle de få tillgång till personer som har tid att lyssna in vad klienten anser viktigt och roligt, två aspekter som är essentiella att ta hänsyn till om en rehabiliteringsplan ska gå i lås.
Är det realistiskt?
Björn lyfte i sin artikel flera aspekter kring hur en PT-remiss skulle fungera i verkligheten, där personliga tränares kompetens sannolikt måste höjas samt att nuvarande arbetsmetodik kan behöva ändras för att ligga i linje med så som sjukvården jobbar. Detta skulle initialt innebära både ökat arbete och en ökad kostnad. Nu är ekonomi är inte min starkaste sida men jag räknar med att det inte kommer i närheten av 21 miljarder… per år! Att förebygga är alltid billigare än att reparera. Speciellt på lång sikt. Sveriges personliga tränare står redo att göra Sverige friskare, låt oss hjälpa till!
