Är systemet med friskvårdsbidrag ett effektivt verktyg för att få anställda i fin form? Och varför är det så många som inte använder sitt friskvårdsbidrag?
Alla individer vill må bra, både i sin kropp och själ. Detta påstående lär de flesta hålla med om. Speciellt i dessa pandemi tider.
Men vem bär ansvaret för att ett sådant välstånd faktiskt uppnås? Är det du själv, staten eller företaget som har anställt dig? Merparten av företagen i Sverige tar ett litet ekonomiskt ansvar och lämnar ut ett friskvårdsbidrag för att hjälpa sina anställda i sin hälsosatsning. Detta gör man frivilligt som en goodwill för att visa att man bryr sig. Staten i sin tur hjälper till genom att göra denna tjänst (inom reglerade ramar) fullt avdragsgill.
Men vad systemet egentligen bidrar till för individens hälsa kan alltid diskuteras. Oavsett covid-19 eller ej så ökar sjukvårdskostnaderna för varje år som går. Vidare ökar antalet personer med övervikt, psykisk ohälsa/stress/utbrändhet och svenskens syreupptagningsförmåga (kondition) är under all kritik. Fler och fler riskfaktorer försämras, vilket i många fall leder till allvarliga sjukdomar.
Under en lång tid har det konstaterats att ”hälsa” allt mer blir en segrationsfråga. En del av samhället är i bättre form än någonsin och en annan grupp saknar intresse, kunskap och motivation för att ta hand om sin hälsa. Vi har en hälsotrend där vissa grupper exempelvis tränar mer, men sedan har vi andra grupper som rör på sig mindre än vad man kanske någonsin har gjort tidigare. Företagen och staten kan göra sin insats men det kommer ALDRIG att fungera optimalt om inte fler enskilda individer tar ett större ansvar för sin egen hälsa.
Många tar inte sitt ansvar
Ett bevis på individens brist på motivation är att man inte ens bryr sig om att utnyttja sitt friskvårdsbidrag. Tidigare visade en undersökning från Benify att endast 57 % av de som erbjuds ett friskvårdsbidrag som faktiskt till fullo utnyttjar det. En stor del använder det inte alls. En undersökning från Sifo på uppdrag av Viktväktarna konstaterades att 37 procent av de som får friskvårdsbidrag av sin arbetsgivare struntar i att utnyttja det. Och det är skillnad mellan könen – 47 procent av männen mot 28 procent av kvinnorna svarade nej på frågan om de utnyttjar friskvårdsbidraget. De största anledningarna som uppges är brist på motivation (31%), att man inte vet vad man ska använda det till (21%) och att man inte hinner (20%).
Vad vill kunden ha?
Även om gymbranschen främst jobbar med träning, vet branschen att friskvård är så mycket mer än bara att träna – det kan vara kostrådgivning, hälsocoachning, massage, rökavvänjning eller stresshantering. Friskvårdsbidraget används till en mängd olika aktiviteter. Enligt en tidigare undersökning gjord på 500 000 svenska arbetstagare är det följande som ett friskvårdsbidrag utnyttjas till:
* Träningskort på gym
* Massage
* Viktminskning
* Fotvård
* Kostrådgivning
* Stresshanteringskurs
* Motionsdans
* Sluta-röka kurs
* Yoga
* Fystester
Gymmen måste bilda partnerskap med företagens ledning
De två största anledningar till att friskvårdsbidraget inte används bygger på brist på kunskap och motivation. Två tydliga ämnen som gymmen utan problem kan hantera. Exempel, grunden till alla hälsobefrämjande aktiviteter är träning. Men att ha ett gymkort är den enkla delen – att faktiskt hitta en kontinuitet i sin träning och verkligen nå resultat är den verkliga utmaningen. Gymmen kan, i samarbete med företaget där de anställda arbetar, lägga en långsiktig plan med hållbara lösningar. I olika friskvårdspaket – med ett riktat innehåll mot de anställda som inte är speciellt ”hälsomotiverade” – kan både kunskaps- och motivationsnivån drastiskt höjas. Nyckeln är partnerskapet med företagets ledning. Det gäller att få företagen att förstå, vill man få resultat bland de som verkligen behöver det, räcker det inte med att ”bara” stimulera inköpet av ett gymkort.
Viktigt – slutmålet måste alltid vara att varje individ förstår och agerar som att man har ett eget ansvar att ta hand om sin hälsa. Ingen annan kan göra jobbet åt dig.
