En internationell panel har föreslagit en ny definition av fetma samtidigt som de rekommenderar en översyn av diagnostiska kriterier för att förbättra kliniskt beslutsfattande och folkhälsan.
Med stöd från American Heart Association och över 75 andra medicinska organisationer har kommissionen definierat klinisk fetma som:
”En kronisk, systemisk sjukdom som kännetecknas av förändringar i vävnaders, organs eller individens funktion, eller en kombination av dessa, på grund av överskottsfettmassa.”
Konsekvensen av detta är att det leder till irreversibla organskador, hjärtinfarkt, stroke och njursvikt. Preklinisk fetma – ett tillstånd med överskottsfett utan organpåverkan – ökar dock riskerna för dessa sjukdomar.
Nya metoder för bedömning
Det tidigare användandet av BMI (Body Mass Index) som enda mått har länge kritiserats för att det felaktigt kan klassificera personer med hög muskelmassa som överviktiga, samtidigt som det missar andra viktiga symtom. Panelen föreslår nu att midjemått, kroppssammansättning och organfunktion inkluderas som standard i diagnostiska protokoll.
En klinisk definition av fetma kan sätta en högre ribba för patienter som exempelvis behandlas med GLP-1-läkemedel, vilket prioriterar resurser till de med störst behov.
I takt med att läkare efterfrågar diagnostiska verktyg för att utvärdera effektiviteten av viktminskningsmediciner, kommer teknik inom exempelvis kroppssammansättning, passiva vaskulära och pulmonella mätningar, AI-baserade hjärtskanningar samt utökade metabola tester att bli allt viktigare.
BMI är inte längre kompatibelt med en verkligt individanpassad medicin. Med hjälp av ny teknik kan fetma, hälsostatus och dess bredare implikationer fastställas på bara några sekunder.
Läs mer här.
